Det är på färjelinjen Göteborg-Frederikshavn som mitt intresse för färjor och färjetrafik väcktes. Då hette färjorna Danica förstås, Jutlandica (föregångaren), Nordica (Turella lärde jag mig långt senare att hon hetat innan), Scandinavica (Spirit) och Germanica (Vision). Av praktiska skäl är inlägget uppdelat i två poster.
Först igång av rutterna som startades i egen regi och som idag finns kvar i Stena Lines linjenät är Göteborg-Frederikshavn. Själv klev jag ombord första gången när jag var bebis 1986 och har så gjort i stort sett årligen därefter. Det här inlägget handlar om de nuvarande Danica och Jutlandica som bär upp trafiken tillsammans sedan mitten av 90-talet. Det har kommit och gått färjor under tiden, men dessa två består. I synnerhet Danica som seglat i över 40 år under samma namn, på samma rutt och för samma redare, något av ett rekord i internationell Europeisk färjetrafik i efterkrigstid.
Vi börjar med Stena Jutlandica. Min första resa skedde redan sommaren 1996 när hon var helt ny. Hon gick från leveransen rakt in på högsäsongsturlistan. Först tog lastningen lång tid med bilar som fick backa och greja för att ta hänsyn till de vattentäta skotten på bildäck, något som var nytt för matroserna och styrmännen att hantera. Sen var inte utemöblerna på plats heller. Därefter har Jutlandica tuffat på pålitligt med få undantag. Snabbmat var på modet, och vi fick köa och beställa på samma sätt som på hamburgerkedjor. Reser man under lågtrafik är Jutlandica en bekväm färja. I högtrafik väljer jag oftast Danica om det passar med tiderna. Jutlandica är tyvärr hopplöst planerad för att hantera stora passagerarmängder bra. Stena har försökt bättra på färjan under åren och jag tycker att det blivit till det bättre. Min teori är att hon kom att användas till passagerartransport i högre grad än vad man trodde vid beställning.
Det är tydlig godsfärjekänsla enligt min subjektiva bedömning, vilket jag vet gör att många aktivt väljer bort Jutlandica till förmån för Danica. Rederiet verkar ha dragit lärdom, för på lastdragare som Kiel-färjorna och E-flexerserien har man bättre maskerat där passagerarna rör sig vad färjorna är till för i första hand – frakta trailers. Och ska ändå ärligt säga att jag uppskattar att kunna variera mellan två olika färjor på linjen.
En resa jag minns särskilt väl var när det var stängningshelg i Skagen. En herre ropar ljudligt ”när går åtta-båten?”. När tror ni den gick? Det blev ett stående skämt hos oss som hörde det. Sen klev nog halvparten av Skagens turister den helgen ombord på Jutlandica. Det var full fart med mer eller mindre förfriskade människor, live-sång och välbemannat med vakter. Stämningen var god. Vi satte oss i kafeterian lite längre bak och kunde följa festen på bekvämt avstånd. Vill man fortsätta efter ankomst så ligger ju Göteborgs pubtätaste gator alldeles intill terminalen.
Om jag bara är ute och nöjesåker har jag flera gånger rest med Jutlandicas tidiga tur på söndagsmorgnar. Börjar med frukost, sen strosa runt och kanske läsa lite, innan jag börjar spana efter Danmark. Då har man ett par timmar till fritt förfogande i Frederikshavn innan man behöver gå till terminalen, för hemresa med Stena Danica.
Fordon lastas på däck 3, 5 och 6. Någon centercasing finns inte, utan åtkomst till bildäcken från salongsutrymmena sker via trappor på sidorna. Denna lösning ihop med något fler längdmeter, gör att Jutlandica jämfört med Danica är lätt att stuva och kan ha kortare tid i hamn med samma mängd last. Däck 6 sänks ner vid behov, för personbilar. Passagerarlandgången är belägen på däck 7. För att ta sig mellan passagerardäcken används framförallt det invändiga trapphuset i höjd med lobbyn. Man kan också använda trappor på utsidan akter om passagerarutrymmena, eller något av de förliga trapphusen på babords- eller styrbordssidan. Åtminstone styrbords av de förliga når hela vägen från utedäcken högt upp ner till däck 2-3 någonstans.
Däck 7 innehåller butik, behovsöppen kafeteria med utrymme för husdjur, informationsdisk och en kombinerad bar och kafeteria samt spelhörna. Den förligt belägna baren och kafeterian är den naturliga samlingspunkten. Här finns också en lekhörna. Däck 8 innehåller vilstolar, chaufförsutrymmen och en restaurang. Restaurangen serverar både enskilda varmrätter och buffe. Inklämt längst in i restaurangen finns plus-loungen, som ärligt talat är ganska störd av restaurangen under dess sittningar om man förväntar sig lugn. Det utrymme jag gillar bäst är vilstolarna framför chaufförsmässen. Det är ljust med bra utsikt. Utedäcken är bra som sådana men saknar lä ordentligt. För några år sedan byggdes väderskydd på uppe vid däcksbaren som hjälper något.
Antalet enkelturer över Kattegatt varierar efter veckodag, säsong och konjunktur. Under lågsäsong handlar det oftast om fyra turer per dygn. Under högsäsong eller om Danica är på varv, ofta fem eller sex. Och sex turer är max för vad som är möjligt att hinna och vad såväl Danica och Jutlandica är ”dimensionerade” för. Exteriört har mindre ändringar gjorts. Jutlandica har aldrig varit målad med de guldfärgade bokstäverna mitt på skrovsidan, utan fick redan från start den blå Stena Line-texten placerad ganska långt förut på skrovsidorna. Hon tog över den röda färgen på ovansidan av bryggan från sin föregångare. Detta har sedermera målats vitt, vilket jag tycker är snyggare. Jutlandica var tidig med att redan 1996 ha katalysatorer till huvudmaskinerna. För några år sedan kompletterades energitillförseln även av ett batteripaket placerat framför akterrampen. Ett sätt att få erfarenhet av batteriteknik för att förekomma succesivt hårdare utsläppskrav.
Tack till en lysande besättning ombord på ”Juttan”! Till Danica
Färjeglädje 