Stena Saga med vänner på Oslo-Frederikshavn
Inlägget är det andra i serien om färjorna och linjerna som trafikerat för Stena Line mellan Sverige, Norge och Danmark.
Det här var en udda fågel i Stena Lines nätverk. Förvisso skedde en hel del nyttotransporter och passagerartrafik i transportsyfte. Men en betydande del av resenärerna och intjäningen kom från kryssningstrafik, där resenärerna åkte med syftet att roa sig, handla, umgås och äta gott. Det var många som inte ens var i land i hamnen innan turen gick hemåt. Den dominerande delen av kryssningstrafiken utgick från Oslo och tidtabellen var anpassad därefter. Onsdag till söndag var det avgång från Oslo vid 19.30-tiden. Tisdagar något tidigare då båten låg i hamn hela dagen. Från Frederikshavn avgick hon på morgon/förmiddag onsdag till söndag. Måndagar tidig kväll. Under högsäsong trafikerade Stena Saga med samma tider alla veckans dagar – kväll från Oslo och morgon från Frederikshavn. Hon besökte Göteborg i många år på måndagar under lågsäsong. Det varierade om hon tog passagerare eller om det uteslutande var för godstransport och proviantering, samtidigt som personalbyte kunde ske för den svenska besättningen i Göteborg. Flaggan i aktern har sedan 1987 varit svensk och hemmahamnen Stockholm.


Linjens tidigare existens är av stor betydelse för mig personligen. Stena Saga har varit en plats, om än i rörelse, där jag kunnat umgås med vänner jag känt sen tidigare, och träffat nya bekantskaper som jag fortsatt har kontakt med. Vänners vänner som blivit mina vänner. Det som var extra bra kring det sociala var att du kunde komma som du var och ha möjlighet att få det umgänge man för stunden kände för. Det fanns hög tillgång till relativt billiga biljetter, vilket gjorde att många som kanske inte hade råd till andra resor kunde resa med Stena Saga. Nu var det ytterst få som levde som asketer ombord, givetvis handlades det friskt i barer, butiken och restaurangerna ombord. Och på helger och lov kostade biljetterna i vanlig ordning mer. Fan-gruppen Stena Sagas Venner hjälpte också till i kontaktskapandet.
Lokalernas användning och möblering har skiftat under åren. Jag väljer att beskriva Stena Saga, den tredje med det namnet på linjen, som hon såg ut under flerparten av mina resor. Hyttdäcken var nummer 2, 4, 5 och 6. Hytterna var ordinära men bekväma. Man kunde välja mellan enkelsäng och dubbelsäng. I fören fanns ett fåtal hytter av mer normal hotelrumsstandard, där det ingick förfriskningar och en egen lounge. Ombordstigning skedde på däck 4, där receptionen fanns. Däck 3 hade fullhöjd för lastbilar och sänkbara ramper för att lasta personbilar i två plan vid behov. Passagerardäcken bands ihop med en centralt placerad och utsmyckad trappa midskepps. Akteröver låg ett traditionellt trapphus.







Den stora nöjeslokalen låg förut på däck 7. Det fanns en stor bardisk och en behovsöppen mindre. Spel- och dobbelhörnan var också belägen här med bland annat roulett-bord. Stena fick ombord flera kända artister och körde temakryssningar flera gånger om året som fyllde båten. Däremellan stod proffesionella ”husband” som Apperance för mycket av musikunderhållningen. Vid lugnare klockslag höll kryssningsvärden i bingo och tävlingar, och musicerade själva beroende på vem och hur deras kontrakt såg ut.





Midskepps låg kafeterian med normalt utbud av varmt och kallt. Ett knep om kön i baren var lång, var att gå bak hit och få sig en öl. I aktern fanns butiken som sålde taxfree-varor. I detta fanns även livsmedel som fryst kött inkluderat. Bakom butiken kunde man stå ute på akterdäck någorlunda skyddat, vid den spetsiga formen av aktern.

Däck 8 var framförallt restaurangdäck. Ett stort utrymme förut upptogs av buffétrestaurangen som hade öppet för frukost, lunch och middag. På babordssidan i fören låg Restaurang Metropolitan, senare kompletterad med en renodlad grillrestaurang, som båda hade kypare och bordsservering. Överlag tyckte jag att maten som serverades ombord var god. Kring vad som ingick till måltiderna i grillrestaurangen kunde faktiskt fan-gruppen påverka vilket ledde till förbättringar efter intrimningsperioden. Metropolitan och grillrestaurangen nåddes från Bar Riva, ett barkoncept som återfinns på flera Stena-färjor. I Riva skedde live-underhållning och karaoke. Det var också härifrån man nådde till auditoriet som användes till allt från föredrag till barnunderhållning. Det förekom konferensgrupper som reste med Stena Saga.




Förut på däck 9 låg en bra spa-anläggning med pooler, vilstolar med havsutsikt, specialduschar och bastur. Mycket gött att ligga här på dagseglingen.
När allt annat var stängt på natten hade discot på däck 10 öppet under helgerna. Här uppe blev det aldrig riktigt rent och luktade konstant gammal öl och golvet var klibbigt. Inget som jag tänkte på under sena timmar, men det blev tydligt dagtid när resenärer som inte hade hytt låg däruppe och slappade. Från den stora balkongen bakom diskot, kunde man med trappor komma både uppåt och nedåt till de generöst tilltagna utedäcken. Inget trams som på andra färjor i och utanför koncernen att bomma igen bra utomhusutrymmen många turer, utan här hölls däcken öppna i allmänhet.






Lite anekdoter passar bra när det gäller Saga, det finns det gott om. Några resenärer hade konstaterat att en slags ögla vid relingen gjorde sig utmärkt som ölglashållare. Under en specialkryssning ”invigdes” ölglashållaren av kaptenen själv om jag minns rätt, genom att presentera en ny-uppsatt mässingsskylt som märkte upp hållaren. Skylten finns idag i tryggt förvar på land.

Mitt i natten knackade det upprepat på dörren. I den vanliga världen tyder det på något allvarligt, men Saga är Saga. Jag masar mig upp ur slafen, drar täcket runt mig och öppnar. Där står en kvinna som letar efter sitt sällskap och chansade på min hytt (de fanns i hytten intill visade det sig). Istället för att ursäkta sig och stänga dörren, var hon pratsugen och började fråga om vilka som bodde i min hytt. Det var bara jag själv, och dum som jag var bjöd jag inte in henne. En dörr som står öppen var annars ett tecken (och är väl ofta på färjor), en signal att här kan man joina.
I närheten av ölglashållaren fanns ”Evas plass”. Den märktes upp med ett A4-ark som tejpades upp av bekanta till Eva när de visste att Eva var ombord. Och kanske vid andra tillfällen. Eva är en av många som reste ofta, och varför just hon fick sin egen plats vet hon nog knappt själv. Någon tyckte det var roligt och så fortsatte det. Var fann man ofta Eva då? På Evas plass naturligtvis!
Däromkring hittades också ofta Franzen med sitt vinglas och sin kompanjon Alf. När Franzen för ett par år sen lämnade jordelivet, skickade Stena Sagas Venner kondoleanser i samband med begravningen. Så god var gemenskapen bitvis!
Är man någorlunda lik i storlek och hårfärg och dessutom råkar komma i samma kläder är det lätt att bli förväxlad. En kvinna blev besviken när ”Haakon hälsade inte på mig”. Det var bara det att det var hans copycat och bekanta Niklas som hon hade mött.

Jyllänningen Martin hade det väl inte alltför roligt hemma och flyttade i ett par perioder ombord på Stena Saga. 100+ resor i ett svep gjorde han en eller två gånger innan någon part fick nog. Givetvis blev han uppmärksammad av rederiet med presenter en bit in i ”rekordförsöket”. Han fann till och med kärleken ombord. Detsamma gjorde hans svåger.






Biljetterna man köpte gällde en rundresa eller enkelresa. Det innebar avstigning även om man skulle vara ombord nästa resa igen. Dubbeltur med sammanlagt bortåt två dygn ombord var ganska vanligt, ibland även trippeltur. Den inköpta kvoten av alkohol och tobak som man köpt under resan kunde lämnas i förvaringsskåp, som passande nog fanns på terminalen. Så kunde man kliva ombord igen och köpa sig en ny kvot på tur två. Kvoten i skåpet hämtade man när man rest färdigt. Detta skedde inom det gällande regelverket.
TV-serien ”Danskebåten” sändes under två säsonger. Serien följde besättning och resenärer på Stena Saga. Huruvida serien var en lyckoträff eller katastrof för linjen kan diskuteras, men uppmärksammad blev trafiken definitivt. Skrovsidan av Stena Saga pryddes en tid av just ”Danskebåten”. Undertecknad finns med på en kort sekvens, i samband med att årets ”Stena Sagas venner”-resenär skulle utses. Det året gick det till Eivor, som fick fotoutrustning av rederiet. Hon var själv flitig med att dokumentera livet ombord på eget initiativ.
Tack vare kontakter kunde vi komma upp ett stort gäng på bryggan i samband med att vi var flera som fyllde 30 år under loppet av några månader. Styrman hade det lika roligt som vi under rundvisningen och pratstunden. Vi provade att sitta vid rodret i ”styrmansställning” och en spontan lätt gir mitt på havet visade sig vara en i sällskapet som getts tillgång till styrspaken. Var denne nykter? Nja, men riskfritt och preskriberat. Nedanför bryggan fanns en utomhus-jacuzzi. Solskydd och reflexioner gjorde det ibland svårt att se IN på bryggan, men UT gick lätt. Det tog en stund innan det kopulerande paret i poolen blev varse att 20 personer hade ögonen på dem…



Personalen som jobbade ombord har åtminstone delvis förts över till andra fartyg inom rederiet. ”Han serverade den sista ölen jag beställde på Stena Saga”, sa vännen när han fick syn på ett bekant ansikte på Danica. Andra spår från tiden är ett gäng olika uppsättningar av t-shirtar med Stena Saga som tema. På min som är en av de vanligare varianterna står ”I love Stena” på framsidan och ”Proud member of Stena Sagas Venner” på ryggen.

Trafiken pågick i Stena Lines regi från 1979-2020. Det första fartyget som köptes och gavs namnet Stena Saga var Svenska Lloyds Patricia. Inte systerfartyget Saga som man skulle kunna tro på namnet. Hon hängde i ända fram till 2021, och skrotades då hela 54 år gammal! Då hade hon gått som kasino-fartyg i många år. På Oslo-Fredrikshamn gick hon 1979-1988. Nästa Stena Saga på linjen var svenskbyggda fd Kronprinsessan Victoria. Färjan Ingick i Stenas köp av Sessanlinjen och är till dags dato kvar i koncernen som Stena Europe i trafik över Gibraltar-sundet. 1994 skedde en intern fartygsrockad där den andra Stena Saga bytte plats med den tredje och sista Stena Saga, ursprungligen seglande under Silja Lines varumärke som Silvia Regina. Stena har sålt Stena Saga nummer tre till Bridgemans och hon agerar i skrivande stund logementsfartyg utanför Mozambique.






Efter Stena Lines tillbakadragande, går det åter färjor några gånger i veckan mellan Oslo och Fredrikshamn i båda riktningar. Först av DFDS, senare av Gotlandsbolaget, men på en helt annan tidtabell. Detta var min berättelse om Stena Saga!
