Stenas Danmarkslinjer – Grenå-trafiken

Den här serien inlägg handlar om mina upplevelser av linjerna och fartygen som seglas och har seglats av Stena Line, från Sverige och Norge till Danmark. Fartygen kommer att presenteras ett och ett tillsammans med deras rutt. Tidtabellen för kommande inlägg, och om det blir i denna serien först eller med något annat emellan, är som vanligt flytande. Först ut i serien är Grenå-trafiken. Trevlig läsning!

Grenå-linjerna med Stena Nautica

Linjerna från Halland till Grenå på Djursland, eller Grenaa som det stavas på danska, har alltid varit lite i skymundan från Göteborg-Fredrikshamn och Helsingborg-Helsingör. Förr om åren gick det färjor från flera hamnar samtidigt, men sedan millennieskiftet är trafiken koncentrerad till en hamn på den svenska sidan. Trafiken upprätthålls sedan dess ensamt av Stena Nautica, som med undantag för några år på 90-talet på Irländska sjön och Gibraltar, hållit sig till Kattegatt. Den svenska hamnen är idag Halmstad. Jag har rest med Stena Nautica två gånger. Första gången från Varberg 2014, och nu i sommar 2024 från Halmstad. Båda resorna var av en tillfällighet säsongens första lördagstur. Tillfällighet och tillfällighet, hade inga turer gått hade vi antagligen rest en annan väg. Lördagar resten av året ligger Stena Nautica still i Grenå. För en del år sedan hade rederiet öppen båt i Varberg, som jag besökte. Allmänheten hade då tillträde till både maskinrum och brygga. När linjen hade premiär i Halmstad 2020 var jag också där.

Innan Stena kom in i bilden var det Bonnierkoncernen som bedrev trafiken under varumärket Lion Ferry, ett varumärke som bestod flera år också under Stenas ägande. Som synes användes ”Europafärjan” i marknadsföringen. Grenå-linjerna framställdes ibland som en genväg till kontinenten.

Raka spåret till kontinenten!

Stena Nautica har ett däck med passagerarsalonger, däck 7. Hon har därutöver hytter på däck 8 och under bildäck. Bildäck finns det två av, båda i full höjd för lastbilar. Fram till och med 2001 kunde bara personbilar lastas på det övre bildäcket, men det höjdes på bekostnad av passagerarutrymmena på däck 6. Syftet var att kunna förbättra intjäningsmöjligheten under lågsäsong när en stor del av passagerarutrymmena ändå inte behövdes. Rederiet kunde då få intäkter från fler lastfordon istället.

”1986?!” utbrast damen när hon läste faktatexten under illustrationen. Kanske var hon besviken, men jag lugnade med att vi får åka med Stenas äldsta färja i egentrafik hem om några dagar 😉

Ombord finns utsiktssalong med säsongsöppen kafeteria i fören. Midskepps finns den större av kafeteriorna, som kan bemannas med samma personal som bemannar butiken, då de sitter ihop. Här finns ljusinsläpp uppifrån genom takfönster. För att ta sig mellan båtens olika utrymmen på däck 7 går man i mitten. På sidorna finns bio, plus lounge, hundsalong, chaufförssalong, lekrum och restaurang. Restaurangen sträcker sig också över hela akterns bredd. Utrymmena känns mer som rum än salonger. Spelautomater finns, men den senaste resan var de avstängda.

Trapphusen är dolda bakom dörrar som öppnas på samma sätt som till bildäck. Här går man vare sig man ska till hytten, bilen eller utedäck från passagerardäcket.
Kafeterian med ljusinsläpp uppifrån. En variant som även återfinns på Stena RoRos långa serie E-flexer som stadigt byggs. Varken Nautica eller systern har några pampiga panoramafönster utan känns mer ”introverta”. Snyggt med strandmålningen!
Butiken intill. Den har det vanliga utbudet av alkohol, godis, parfym och krafs.
Gillar skarpt att man kan stå och pinka med havsutsikt!
Från stora kafeterian i riktning mot aktern.
Nej, det var ett tag sen man var välkommen till Halmstad genom landgången.
Ytan jag står i här tror jag används för yrkeschaufförer, men det var öppet för alla senaste turen. Frukostbuffén serveras som synes från andra sidan.
Den lugnaste och finaste delen av restaurangen allra längst akterut.
Vi hade förbokat och fick en perfekt placering!

Med sitt måttliga omfång och sidopropellrar i både för och akter, tar hon sig smidigt in och ut från kaj och vänder på en 5-öring, i varje fall i bra väder. Lastning och lossning sker genom portar på däck 3 och däck 5. I fören i Grenå och i aktern i Halmstad. Man måste resa med fordon för att komma ombord. Landgång finns, men gående passagerare är tyvärr portade att resa med linjen. Tidigare skedde incheckning för gående passagerare vid terminalen i Grenå. I Halmstad skedde den på en transferbuss vid Halmstads centralstation.

Det verkar vad ögat kan se en ganska stor andel husbilar på linjen. Första resan hade vi ätit frukost hemma, men nog lockade det när doften av stekt bacon nådde sinnena. Senaste resan var det tidigare uppstigning, och frukosten intogs ombord. Vi fick fönsterbord i aktern. Värt att hålla koll på är att de annonserade öppettiderna ombord och på webben inte innebär att maten står framdukad under den hela tiden, utan det gäller att vara snabb. Dock löste det sig fint ändå tack vare god service. Mot slutet gick personalen och kollade med alla gäster om de ville ha påtår.

Resorna fortlöpte smidigt på alla sätt. Den enda uppenbara skillnaden ute till havs är att avståndet till Anholt och vindkraftparkerna blivit längre i och med flytten söderut från Varberg till Halmstad. Det var annars ganska fint att spana in mot sandstränderna när Anholt rundades. Linjen går på tvärs mot de stora stråken från Nordsjön mot Bälten och Östersjöhamnarna. Så man kan stöta på ett och annat intressant fartyg på vägen över. Stena Nautica kör upp till två turer per dygn och har en schemalagd seglingstid på fyra timmar och 35 minuter, med undantag av nattseglingen från Danmark som tar omkring 5 timmar.

Anholt på kort avstånd när resan gick från Varberg.
Korsning av de stora lederna mot bälten och Östersjön. Intressant segelskuta med mörka segel.
Det är ekonomifart 15 knop som gäller. Men en fin dag som denna, när man är ledig, vad gör det?
Nere på däck 2 och ränner…
…för att strax därefter nå bryggan högst upp i fartyget. Jag tänker på den fiktiva karaktären Kurt Olssons besök på annan Stenafärjas brygga när jag ser alla knappar. Hans hantlangare Arne ropade ”rör ingenting”. Och Kurtan, klånfingrig som han var, lyckades sänka hela färjan på ett ögonblick i tv-showen.
Rutten inlagd från Varberg.

Invigningsdagen ankom Stena Nautica med specialinbjudna gäster till horder av väntande nyfikna vid kaj. Det var helt klart en stor dag i Halmstad. Detta var i februari 2020 innan ett visst virus satte spelplanen i gungning. Huruvida det innebar uppläggning i något skede minns jag inte, men behovet av att upprätthålla nyttotransporter fanns ju kvar. Hon har kallats för ”LEGO”-båten vilket inte är så konstigt när man ser designen. Också med anledning av att Grenå ligger bara ett par timmar från Legoland. Här följer bilder från hamnarna i tur och ordning Varberg, Halmstad och Grenå med en tur på bildäck däremellan.

Landgångstorn och bilramp i Varberg. Rampen fanns kvar i fyra år efter nedläggningen och flytten till Halmstad. Nu är den borta. Det som var bra var att terminalen låg mitt i stan och samtidigt lättåtkomlig från de stora vägarna.
Det är trångt i Varberg, så den goda manöverbarheten kom väl till pass.
Karaktäristisk vy över badhuset och fästningen i Varberg.
Check in för gående passagerare till färjan skedde här på Halmstads central. Får hoppas att möjligheten återkommer.
Bussen tror jag körde direkt till landgångstornet normalt. Den här gången var det dock invigning och avstigning ett kort stycke bort. Till Århus tar man sig enkelt utan bil från färjeterminalen i Grenå. Först promenad eller stadsbuss till Grenå station och sen vidare med snabbspårvägen till centrala Århus.
Halva Halmstad inklusive pressen var där den 1 februari 2020 när linjen återinvigdes.
Tryggt vid kaj mottagen med flaggviftande hallänningar + en värmlänning i exil.
Sjöräddningssällskapet var också där.
Kön att komma ombord och kika på fartyget var LÅNG! Hade det varit Queen Mary 2 hade jag väntat, inte Nautica.
Tullen hade det lugnt denna dag. Som en anekdot, fyllde hamnen upp marken intill efter en vinterstorm. Det blev en dyr lärdom när havet marinerade importbilarna i saltvatten… Vid de extremerna kör inte färjorna ändå, så ni behöver inte vara oroliga när ni väntar på att köra ombord från de ännu låga ytorna som färjeterminalen förfogar över.
Landgångstorn och bilramp.
Övre bildäck. Här syns spåren tydligt av höjningen.
Nedre bildäck med vattentätt skott.
Landgångstorn och bilramp sedd från andra hållet i Halmstad.
Nu i Grenå!
Fjärilsportarna i fören har öppnats och rampen är på väg ner.
Öppet både upptill och nertill. Det ser ut som en lucka på babordssidan. Kan den ha använts för proviantering? Det var tidigare inte möjligt att köra ombord direkt till däck 5 utifrån.
Från Grenå går färjan Anholt till ön Anholt.
Bilrampen i Grenå. Längre bort till höger syns landgångstornet.
Hamn, sen ett stycke allmän plats, sen hamn igen sista metrarna innan färjan.
Först syns den röda skorstenen!
Nej, hon har inte fått nya master. Grenå.

Slut för nu!


Posted

in

by