Trots att vi nu är framme i slutet av april detta år 2017, har värmen inte riktigt nått norra Medelhavet än, men det blir ändring på det. Efter en kort sejour i Spanien nalkas nu Frankrike. Det första stoppet blir för en lunch i Montpellier. Det var fint det jag hann se, i denna spårvägs- och studentstad. I färjeväg kommer Corsica Ferries och Moby Lines att dominera reportaget. Detta är en fortsättning på Vårresa i Europa, delen Göteborg-York och Vårresa i Europa, över Biscaya!
Mitt på torget, precis som i Drottningtorgets vändslinga i Göteborg.Denna region är hårt prövad av värmeböljor. Det är otroligt viktigt att behålla oaser som dessa, för skugga och temperaturutjämning.Härligt! På gamla tåg kan man kika bakåt.Sjörövarstaden Marseille har jobbat upp sig och tar emot kryssningsfartyg. Ögat gissar på MSC närmast och Costa lite längre bort.Framme i Toulon, ett färjemecka om man gillar Corsica Ferries. Mega Express Three i hamn, som annars är flitig gäst på Livorno-Golfo Aranci. Här stannade jag i två nätter. Matställena låg på rad längs strandpromenaden. Enda nackdelen var att varje gång man gick dit eller tillbaka ropade påstridiga missbrukare efter pengar. Det finns mycket att önska av det svenska skyddsnätet, men vi har det jämförelsevis bra häruppe.En rolig sak med Toulon är att deras kommunvapen påminner väldigt mycket om den svenska flaggan.Uppifrån Mont Faron syns hela hamnen. Det enklaste är att ta linbanan upp. Utöver passagerartrafiken kunde jag se 2 DFDS roro-fartyg, gråbåtar och varv.Men nu ska det åkas färja! För att maximera nöjet hade jag bokat dagsegling hela vägen till Bastia. Mega Smeralda var dagens fartyg. I Norden är hon känd som Svea, Silja Karneval och Color Festival. Hon och systern trafikerar flera rutter, men denna är bland de vanligare. Detta på liknande turlista som historiskt på Stockholm-Åbo och Oslo-Frederikshavn/Hirtshals.Inget tjafs med passagerarlandgång 😉 Visa biljetten vid akterrampen och ta rulltrappan upp.Rulltrappan kom till när hon började trafikera för Corsica Ferries.Lobbyn. Kunde de Engelska i infodisken? Icke…Utanför Toulon skulle lotsen av. Det är mer regel än undantag att lots tas ombord i regionen, kanske rentav alltid, också vid ordinära anlöp på färjornas vanliga rutter. En intäktskälla värd att behålla.Det är frågan om konferensen används? Jag har ingen aning. Annars en tidvis populär syssla ombord under hennes tid i Norden.
Sailors pub sägs vara sig lik sedan Color Line-tiden. Den här turen var den stängd.
Stora tvåvåningsbaren i fören. Kan de varit de första färjorna med bar i två våningar? Silvia Regina och Finlandia var väl mer av restaurang förut?Panoramavy över Liguriska havet!Dags att baxa in båten i Nice för att plocka upp en norrman. Så värst mycket större kan inte färjorna vara för att anlöpa Nice.Norrmannen och en del andra resenärer står därnere, och skulle med Mega Smeralda till Bastia.Ut på böljan igen. Knappt ett spår av rost ute.Möte med systerfartyget mot Toulon.Påtagligt vågigare en bit ut från kusten överlag. Mistralen som ger sig till känna?SkybarenMer av skybaren.Upp och spana på den spanande korsikanska krigaren.Hytten såg ut som hytter brukar. En värd tog hand om nyckelutlämning och dito retur samt städ.Där är Korsika! Fräckt med solen bakom. Vi var en timme sena pga vädret. Mer pga tight tidtabell skulle jag säga.Moby Corse vid kaj i Bastia. Byggd 1978 i Aalborg som Dana Anglia. Går i säsongstrafik för Moby Lines. En lite udda grej var att hon kom tillbaka till Esbjerg från Medelhavet för ett charteruppdrag, en hamn hon dessförinnan trafikerat under mer än 20 år. Gissa om entusiasterna var glada! Närmast i bild importbilar. Färjeterminalen mitt i bild med väntande resenärer mot Toulon.Lite ovanligt att angöra med fören på Medelhavet. Vi fick gå i de vanliga trånga trapporna mot bildäck.Först checkade vi in på hotellet. Sen hittade vi en restaurang med fin utsikt. Burgare blev det denna kväll.Morgon och tillbaka i Bastias hamn. Här ligger Mega Express Five. En färja Corsica Ferries haft tekniska problem med på sistone. Vi skulle resa med en annan färja.Inte med Pascal Paoli heller. Marseille-färjan. Dit är det för långt med en dubbeltur på ett dygn, så Corsica Lineas färjor på linjen ligger vid kaj dagtid.Nä, vi valde det gula rederiet på nytt. Notera personalen i gult längre bort.Bastia i dagsljus. Vi hade klivit ombord på Mega Andrea, som kom från Toulon och nu skulle vidare till Livorno på fastlandet. Vi hade fått sms om någon timmes försening och senarelagd incheckningstid (längre sovmorgon). Trots sina skandinaviska rötter som Wellamo och senare Silja Festival var hon en ny bekantskap för mig. Runt och jämföra med Mega Smeralda. Inga stora skillnader mellan systerfartygen Andrea och Smeralda, men några detaljer som jag inte memorerat var det.AkterutSkybarenKul att hon förseddes med stora fönsterpartier när många äldre färjor än dessa kunde upplevas som instängda.Restaurang. Väldigt oklart i allmänhet vilka öppettider de hade. Frukost åt vi ombord, med normalt utbud för att vara kafeteria.Så hissen ner under bildäck till badavdelningen. Det närmaste bad man kunde komma var havet, och till det är praktiskt taget alla alternativ bättre.En Silja-färja! Trappan upp trodde vi men där satt avspärrningsrep och vi var på ”fel” sida. Bäst att gå ner till hissen igen och slippa frågor…Livornos hamn. Längre in syns två svensk-ättlingar. Närmast Sardinia Regina som vi trodde vi skulle åka med senare, och framför henne Moby Vincent. Båda trotjänare för Corsica Ferries respektive Moby Lines. Den förra såldes för trafik mellan Libyen och Turkiet som Kevalay Queen. Hon verkar för tillfället vara upplagd i Misrata. Den senare kördes upp på stranden i Aliaga för några veckor sedan.Här kunde det varit en bild på lutande tornet i Pisa. Internet har fullt med sådana redan, så motivet blev en god fisk istället. Gå bort en aning från turistråken, 100 meter ungefär, så får man bra plats till bättre pris. Livorno och Pisa är bara en kort tågresa emellan.Grimaldi Lines Cruise Olbia i Livorno. De största färjorna är de finaste i mitt tycke, i Superfast-serien. Bakom ligger Mega Andrea. Livorno är det lilla vi såg från hamnen till stationen en ganska vanlig stad.Besvikelsen var stor när det visade sig vara Mega Andrea vi skulle resa med inatt. I ungefär alla andras ögon en uppgradering, men vi ville åka Sardinia Regina som vi hade bokat.
Kan ju inte säga att vi led ombord direkt, en gammal färja är fortfarande en gammal färja 😉 Resenärer överlag tyckte tidig sänggång var en god idé. Vi bestämde oss för en tröst-drink och nyttja de fina faciliteterna på skandinaviskt vis. Som närmast ensamma var servicen utmärkt och hon fick bra med dricks. Och hon kom alltid en skål nötter när vi beställde mer.
Liburna trafikerar Livorno-Capraia.
Moby Lines avgick före oss.
Grimaldi drog lite senare tror jag. Nuförtiden angör Grimaldi ett läge ett par kilometer längre norrut i hamnen.
Framme på Sardinien, i Golfo Aranci! De andra rederierna har sen länge flyttat till Olbia. För att ta oss till Olbia där vi hade ett par dagar åkte vi rälsbuss, som någon gång i historien skeppats ut hit. Arbetspendlare och skolelever reste med tåget, och så vi.
Olbia och Moby Lines
Framme med tåget i Olbia, traskade vi direkt ut till färjehamnen och rekade. Moby Aki och Amsicora ligger inne.Liksom Cruise Olbia som gick parallellt med oss natten som var.Trailertrafiken ska också rymmas. Här på Puglia. Hon kom senare samma år att säljas till Unity Line och trafikerar därmed Sverige.Hotellet valdes med omsorg. Här från takterrassen.Blomstertema dessa dagar. Det finns det gamla vanliga med kyrkor och kaféer, men någon direkt turiststad är inte Olbia. Mycket av trafiken till och från Sardinien utgår från just Olbia med flyg eller färja, sedan är turistorterna längre bort.Svensk högsommartemperatur i luft och vatten. För tidigt för turisterna men tillräckligt sent för att serviceanläggningar på platsen skulle vara öppna. Och strandförsäljare (afrikaner med krafs) som fick vända tillbaka i oförrättat ärende. Ett dopp och slappa på stranden mitt i allt resande!Bonaria stod det på biljetten, men kompisen hade räknat ut att det nog var Moby Tommy som skulle ta oss till Civitavecchia utanför Rom. Och så var det. Terminalbyggnaden för alla rederier är den rundade byggnaden.Moby Wonder gömmer sig bakom träden.Det är systerfartyg bredvid varandra! Moby Tommy har fått en kloss i aktern med hytter. Den tredje systern Mega Express Three är också ombyggd med fler hytter, om än lite diskretare. Henne såg jag i Toulon och finns på bild i början av reportaget. Japp, vi reser med Moby Lines!Systerfartyget till Moby Tommy, Zeus Palace.Full aktivitet i hamnen. Nu var det mesta ombord på de olika färjorna med destination Livorno och Civitavecchia.Bra utedäck. Ingen kvällsbadare i sikte.Härligt dunk ur denna!Sista förberedelserna innan ramperna hissas upp.Vår hytt låg i den förliga delen och var därför original.Schwedenrätsel betyder visst korsord. Om inredningsstilen känns bekant a´la stort västkust-rederi anno 00-talet är det rimligt, samma firma inblandad i inredningen.”Brittisk pub-stil” som väl DFDS sägs vara först med att ha ombord.Följt av romerska bågar. Snart hela Europa representerat.Billigare att resa utan hytt. Det låg människor lite varstans. Värt det om man har råd med hytt? Nej. Somliga använde i alla fall vilstol.Bespisningen. Standardkäk.Eget porslin med Moby-valen på. Plastglasen även försedda med Looney Tunes.Schyst skybar. Många färjor på Medelhavet är alldeles för fina i förhållande till hur de används.DäckplanArla morgonstund i Civitavecchia. Det var en bit att ta sig utanför grindarna, men fortfarande gångavstånd till järnvägsstationen.Skydd mot vem? Fransmännen? Strax bar det av till Rom en kort tågresa bort.
Då var de mest intressanta färjeturerna avklarade för den här gången! Färden fortsatte med ett par dagar i Rom, upp genom Alperna med övernattningar i Innsbrück bland annat. Det var en önskan sen många år att få se Alperna. Och jag trivdes och kom tillbaka! Jag skulle tids nog till Oslo för att avsluta vårresan där och tittade på biljetter med Color Line. Det var så j…a dyrt att det fick bli tågfärja över Fehmarn bält och DFDS från Köpenhamn istället. Ett nog så bra alternativ! Det var på tiden DFDS hade Michelin-ambitioner ombord, och nog smakade maten finfint! Inget fokus på fotograferande dock, så Civitavecchia får avsluta denna svit. Tack för att du följde med!
Färjeglädje 