Vårresa i Europa, över Biscaya!

Fortsättning från föregående inlägg om en månadslång resa jag gjorde 2017, vars tredje och sista del beskrivs i Vårresa i Europa – till Korsika och Sardinen!. Jag lämnade York med snabbtåg till London. Men det var inte mitt resmål för dagen, utan det var Portsmouth på sydkusten. Härifrån kan man åka till Isle of Wight. Jag såg färjor av flera generationer, och fler nybyggen var på väg. Ramperna i hamnarna byggdes vid tillfället om så att ett övre bildäck på de nyaste färjorna kunde börja användas. Det här är också franska Brittany Ferries brittiska fäste, då med trafik till 6 hamnar i Spanien och Frankrike. Den bästa vyn att se trafiken från är puben Spice Island i Old Portsmouth, där det blev middag på kvällen. Lite längre söderut ligger svävarterminalen. Enligt anslag på platsen är det den enda kvarvarande svävarlinjen med reguljär trafik, då ut till Isle of Wight på inte många minuter. Lite norrut finns det ena av stadens två centrum. Detta ligger vid vattnet, och är mest att likna vid ett shoppingcentrum. Det andra centrumet ligger vid centralstationen. Här kommer några bilder från trafiken in och ut ur hamnen och några miljöbilder.

Bretagne ankommer på kvällen från Saint Malo under sin trafiksäsong. Vintertid ligger hon upplagd. Bretagne är Brittany Ferries äldsta färja tillika första nybygge. 2025 ska hon ersättas av en färja av Stena RoRo:s och Deltamarins E-flexerklass.

Brittany Ferries Normandie Express från Cherbourg eller Le Havre och en passagerarkatamaran på väg till Isle of Wight.

En av flera varianter av bilfärjor till Isle of Wight.

Nyaste generationen Wightlink skulle jag tro.

Vy mot samma pub. Det är en del traskande för att ta sig mellan olika målpunkter i Portsmouth. Ganska utspritt centrum.

…här i bild tillsammans med en Wight Link-färja som inte var i trafik för tillfället.

Stefan Sibum med bogserare i för och akter.

Svävaren från Isle of Wight sänker kjolen för att släppa av resenärer som vill resa snabbt i 30 knop kortast möjliga sträcka. Bilfärjorna kör i 12 knop och katamaranerna i 20, båda med längre körsträcka än svävarna.

”Årets pir” något år. Mer spännande är att spana mot fartygen i horisonten. Kan det anas något intressant där borta?

Jodå! Pont Aven, vilket fartyg! Mitt hem för 24 timmar framåt.

Ett vackert fartyg tycker jag. Snyggast tyckte jag hon var som ny, med samma färgsättning som på bilden, dubbla rader av panoramafönster i fören och utan scrubber-installationen i skorstenen.

Med ombord fanns ett stort antal pensionärer med stora väskor, förmodligen på väg till sina semesterboenden i Spanien eller Portugal. Organisationen ORCA fanns ombord, som spanade efter valar och delfiner. Färjan och koncepten ombord var närmast att likna med det som finns i internationell trafik från Stockholm och Oslo. Inget renodlat disco, men däremot en förvånansvärt stor butik för att inte vara Tax Free. Färjan i sig är jämförbar med Viking Grace + Glory och Silja Europa. Pont-Aven tar 2400 passagerare, 650 bilar och har 650 hytter. Hon trafikerar Portsmouth, Plymouth, Roscoff, Cork och Santander på en veckoturlista som varierar med säsong. Vintertid trafikerar hon Portsmouth-Saint Malo när Bretagne har vintervila och rutterna till Spanien täcks med enklare E-flexerfärjor.

Nämen, vad har vi här? En gammal Sessan-färja. C Beds Wind Solution, levererad som Prinsessan Christina 1969. Idag är hon skrotad.

På andra sidan har vi Commodore Goodwill som trafikerar kanalöarna Guernsey och Jersey för Condor Ferries. Flaggad i Bahamas.

Portsmouth är påtagligt påverkat av ebb och flod. Gråbåtar finns det också, liksom allt möjligt musealt som man kan besöka. Det dröjde emellertid till en annan resa innan jag gjorde.

Huvudrestaurangen. Menyer var det som gällde. Riktigt god mat, men fransmännen är väldigt glada i bröd. Själv föredrar jag potatis till maten. Menyerna byts ut ganska tätt. Frukosten intogs också här.

Hytten var rymlig. Det finns några mindre och billigare, men de är få till antalet. För ett helt dygn känns gott om utrymme och fönster givet.

Man kan gå runt hela fartyget utevägen. Ventilerna till vänster är hytter.
Min hytt var snett bakåt, och utan extra fönster mellan hyttventilen och havet.

Tror det var här jag bodde. Man får inte kika in säger symbolen 😉

Biscayabukten visade sig från sin bästa sida. Generösa utedäck i alla riktningar.

Skatboet som kom till i samband med installationen av Scrubbers.

Stora kafeterian förut och en annan kafeteria, med varmrätter, här närmast. I den senare åt jag lunch dag 2 ombord.

Poolen. Det här med att rengöra fötterna innan var svårt att förstå för somliga.

Spanien i sikte! Det är mitt första och hittills enda besök på spanska fastlandet.

Företrädaren på linjen, och kanske en blivande båtolog? Nu i terminalen, dit vi trots bra väder anlände en halvtimma försenade.

Slut på fartyg (nästan) på denna deletapp, så det får bli lite annat istället. I Santander bodde jag på ett mindre konferenshotell och fick ett stort fint rum för ett väldigt bra pris! En månadslång resa gav många överraskningar när det gällde boenden! Jag fick tips om några matställen nära hotellet. Hittade inget av dem, men kom in på en kvartersrestaurang. Engelskan var inget vidare, men det löste sig smidigt med modern teknik (Läsa upp texten i telefonens mikrofon på spanska, som ett program översatte till engelsk text). Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle få in på tallriken, men gott var det! Tre rätter och vin inkluderat, allt för inga pengar alls. På väg vidare till Bilbao träffade jag på en tysk som också reste ensam. Han hade vandrat ett par veckor längs nordkusten och satt nu på bussen mot Bilbao och vidare till flygplatsen. Semesterns första paella åts i gamla stan. Ett besök på Guggenheimmuseet var förstås obligatoriskt. Svenskaturister hade hittat hit, något som jag inte tror fanns i Santander mer än jag. På morgonen i Bilbao var jag på väg att inte vakna pga krångel med väckningen på mobilen, men jag var så inställd på att jag skulle upp, såj ag vaknade av mig själv. Det gick bara två tåg till Barcelonaden dagen, så jag var angelägen om att hinna med 6.30-tåget. Sträckan som är ungefär lika lång som Stockholm-Göteborg, tar 7 timmar. Ickefakirer väljer flyget. Ändå kunde vi köra på i 200 på sträckan mellan Zaragoza och Barcelona, med stopp för förbigång av höghastighetståg då vi låg något eftertidtabell. Framme i Barcelona blev det promenader, båttur och sen god tapas på kvällen. Barcelona imponerade inte på mig, Bilbao och Santander var trevligare. Flera är oförstående till det, men smaken är som bekant delad.