Våren 2017 tog jag ledigt en månad för att resa runt i Europa med Interrail-kort. Upptäckarlust och att rensa skallen var det som fick mig iväg. Större delen av resan åkte jag ensam, men hade sällskap delar av tiden. De länder som besöktes, var i tur och ordning Tyskland, Holland, Belgien, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Italien, Österrike, Tyskland, Danmark och Norge. De flesta resor gjordes med tåg. Den som kan sin europageografi har redan räknat ut att en och annan färja var nödvändig att åka med. Resereportaget kommer att publiceras i delar. Först sträckan Göteborg-York och senare över Biscaya och i Medelhavet ihop med annat smått och gott. Till skillnad från den tidigare publiceringen på ett sjöfartsforum 2017, kommer ett avsnitt från Italien med Corsica Ferries och Moby Line.
Första delen av resan var någorlunda bestämd och sista delen oplanerad när jag hoppade på bussen mot Stenas tysklandsterminal i Göteborg. Efter några försök att skanna passet i automaten fick jag ut boardingkortet. Eftersom ombordstigning pågår ganska länge är det inget större tryck i terminalen, men det var kö till den bemannade disken ändå. Kikade runt och det var sig likt ombord. Hytten på Stena Scandinavica var en a-hytt längst fram på babords sida. Bred säng – det var mer än vad jag räknat med och ett plus i kanten! Ut på soldäck och titta på avgången. Det finns alltid ett ställe med lä, fast nu var det bra väder så det spelade ingen roll. Annandag påsk, så det var en del resenärer men knappast fullt. Övre lastdäck tomt. Det blev trerätters i Metropolitan. Förrätten bestod av smörgåspålägg, annars var det bra. Alternativen till middag i Metropolitan är en kafeteria med olika varmrätter och buffén. Jag avslutade kvällen med en drink i baren där det pågick quiz och var fullt med folk. När jag hade lagt mig hade jag först svårt att somna. Jag tänkte att vi nog möter Color Line snart och drog undan gardinen. Jodå, där kom Color Fantasy på väg från Kiel till Oslo. Resan genom Tyskland var ren transfer till Amsterdam med byten i Hamburg Altona och Osnabrück. Framme i Amsterdam mötte jag mina föräldrar som flugit dit. Utöver Amsterdam besökte vi parken Keukenhof som är värd ett besök. Föräldrarna lämnade jag kvar i Amsterdam tillsammans med de varmaste plaggen, när jag åkte vidare till Gent. Först lite bilder, sen fortsätter etapp 1 längre ner i tråden.
I universitetsstaden Gent hördes det förstås svenska med tanke på Volvos verksamhet i området. Jag fick tips om stan av en man jag mötte på ett tåg mellan Stockholm och Alvesta. Vandrarhemmet som jag bodde på fungerade också som någon slags studentboende, så det var livat på kvällen fast tyst när jag skulle sova. Via Brügge och en lokalbuss mot Zeebrügge som var anpassad till P&O Ferries tider, kom jag fram till havet igen. Mycket stilla men antagligen full fart på sommaren. Hamnen såg ut som jag hade föreställt mig en belgisk industrihamn. Till och med himlen var grå. Det går någon slags anslutningsbuss hela vägen tror jag, men promenaden på 20 minuter var helt ok. Nyrenoverade Pride of Bruges skulle ta mig till Hull i England. Trots renoveringen, kändes det precis som på många färjor, som om tiden stått stilla ombord samtidigt som resten av världen har förändrats. Mycket fräsch hytt, där det till och med luktade nytt om duschutrymmet. Hyttnyckeln var – en nyckel! Den hämtades ut i hallen på respektive våningsplan och lämnades också där vid ankomst. Besättningen kom till stor del från Asien (Filipinerna?). Det var fler i servicepersonalen än vad vi är vana vid i Skandinavien. Riklig buffé till middag och frukost. Det fanns också en ala carte och Starbucks ombord. Ologisk planlösning i salongsutrymmena, så det blev mycket vandrande för att ta sig mellan våningsplanen. Det försiggick underhållning i två av barerna av samma snitt som det brukar vara på färjor. Butiken var ovanligt stor för att vara på väg mot Storbritannien, men så byggdes ju också färjan när Taxfree fanns. Och så blev det igen, men linjen är nedlagd och Pride of Bruges och systerfartyget är sålda. Detta är en kombifärja i dess rätta bemärkelse, som på denna linje friskt blandar minikryssare, transportresenärer och gods. Tidigare gick Pride of Bruges på linjen mellan Rotterdam och Hull innan hon ersattes kort efter millennieskiftet.
Trevliga York fick jag också tips om och bokade någon vecka innan avresa. Mycket trivsam stad som jag nog åker tillbaka till. För att se lite engelsk landsbygd åkte jag till Scarborough vid ostkusten och sen en lokalbuss till Middlesbrough. Linjen marknadsfördes som en turistlinje men betjänade också byarna i området. Jag fick allt av engelskt landskap längs turen – hedar, skog, fält, hav, branta krokiga småvägar (det är ingen slump att bussarna är korta och höga istället för långa) och små byar. I York finns ett järnvägsmuseum med en massa vagnar från olika tidsepoker. Till och med Shinkansen hade de fraktat dit.
Holländska flaggan. Systern hade Bahamas bekvämlighetsflagga vid tillfället.
Vidare mot Biscaya och Brittany Ferries i nästa inlägg, följt av Vårresa i Europa – till Korsika och Sardinen!
Färjeglädje 