Sommaren 2022 reste vi på en efterlängtad resa till midnattssolen och avlägsna men långt ifrån öde skärgårdar. På rekommendation skulle sjöresan skett med Hurtigrutens M/S Finnmarken. Innan vi kom iväg byggdes hon om till M/S Otto Sverdrup och lämnade därmed den ordinarie färjerutten Bergen-Kirkenes till förmån för expeditionskryssningar längs norska kusten. Vad som skedde 2020 när resan var planerad vet ni. Istället bokades plats på M/S Vesterålen. En lyckträff visade det sig. Följ med till Nordkalotten med Tromsö och Lofoten och vidare längs Helgelandskusten till fast mark i Trondheim.
Att resa med tåg till Tromsö låter sig inte göras utan vidare eftersom det saknas järnväg dit! VY tar oss en god bit på vägen med en 18 timmar lång tågresa med detta direkttåg från Stockholm till Narvik.
Framme vid Riksgränsen var tåget ganska glest besatt. Många hade klivit av tidigare, i Abisko. Norr om Kiruna är det vackra vyer hela vägen till slutstationen Narvik.
Möte med ett tomt malmtåg på väg tillbaka till Kirunavaara.
Björn spanar framåt i tåget som snirklar ganska ordentligt på norska sidan. Sittvagnar hade kopplats på i Boden samtidigt som andra vagnar kopplats av för färd mot Luleå.
Andra världskriget skördade många offer av olika nationaliteter i Narvik. Här ligger flera av dem begravda. Ute på fjorden ligger fartyg och väntar på att få lasta järnmalm. Själva Narvik går snabbt att se.
Halvvägs mellan Centraleuropa och Nordpolen ligger Narvik.
Finns det ingen järnväg så får det bli buss. Länstrafiken mellan Narvik och Tromsö tar ungefär 4 timmar. En mycket stor andel husbilar och andra semesterekipage. Annars hade vi varit ganska ensamma om E6:an som detta är.
Ja, de har problem med måsar i Tromsö. Bortsett från deras måleri och sång är det en fin stad.
Kong Harald på sydgående sent på kvällen.
Så har Kongen svängt runt för proviantering och byte av ett gäng passagerare vid den nya färjeterminalen. Vi skulle vänta ett dygn till innan det var vår tur att kliva ombord.
Under ett besök på Polarmuseet hittade vi Björn i ett ovanligt hårigt skick.
Lyxen med Tromsö som har stadens utbud på kabinbaneavstånd från fjällen.
Centrala Tromsö ligger på en ö. Det är hamnverksamhet av olika slag på i stort sett hela östsidan av ön som vetter hitåt. Nordgående Hurtigrut-fartyg skymtas vid kaj.
Förväntansfulla resenärer väntar in Vesterålen. Det är enkelt att spana på anlöpen från terminalområdet, även utanför avspärrningarna.
Vesterålen är Hurtigrutens äldsta fartyg på rutten. Hon byggdes 1983 och har därefter genomgått flera stora tekniska uppgraderingar samt om- och tillbyggnad av inredning.
Den här natten låg nybyggda kryssningsfartyget i det mindre segmentet SH Vega i Tromsö.
Frukostvyn är helt fantastisk. Här seglar vi faktiskt i området av platsen Vesterålen.
Det finns ett brett register av fartyg att spana på. De stora bjässarna håller sig utanför fjordarna och sunden för vår rutt.
Kystvakten i Sortland.
Utedäck i alla riktningar gör att utsikten kan njutas till fullo.
Märk väl att Vesterålen och de andra fartygen på Kystruten som linjen heter är färjor som transporterar gods, människor och personbilar från A till B utöver kryssningsgästerna. Under pandemin upprätthölls trafiken mellan Tromsö och Kirkenes eftersom den ansågs samhällsviktig avseende nyttotransporter.
Stokmarknes där det finns ett Hurtigrut-museum med ett helt fartyg inbyggt. Här fick jag bråttom tillbaka till fartyget efter en övermodigt lång men självvald promenad.
Med inside information tog jag en bra plats i tid, innan utropen.
In genom en smal passage.
Trollfjorden! Sker bara på sydgång. Vädret höll upp och solen kikade fram.
Kaffe hade visst många tagit uppe på däck.
Det är brant…. Attrapp-skorstenen som agerar telemast.
Jodå, hon har en riktig skorsten med avgaspipor hon med.
Ett av de längre uppehållen gjordes i Svolvaer. Långt nog för middag iland och en promenad runt i byn.
Svolvaer verkar pengamässigt rikare än många andra ställen med nybyggda bostäder och stora fritidsbåtar.
Vesterålen vid kaj i Svolvaer. Synbart påbyggd för större kapacitet, något som skedde efter 5 år i trafik. Hon tar nu något mer än 300 passagerare.
En sjömanshustru här också?
Vi hade insideshytt eftersom vi ändå mest bara tänkt sova där. Och så blev det. Mycket tid på däck däremot.
Möte med Polarlys söder om Lofoten.
En tut-symfoni så ingen med fungerande hörsel missade det mötet. Häftigt att se i den här miljön. Mörkare än så här blev det knappt.
Trondenes anlöpte samtidigt som oss till Sandnessjöen. Här försökte jag hitta lunch på någon butik iland men det slutade med kafeterian ombord istället.
Lite ruffigare dag men knappt någon sjögång under hela resan. Lugnet till trots hölls ankomsttiderna sådär, även om det bara handlade om uppemot 20-30 minuters försening. Man behövde de längre uppehållen som var inplanerade för att komma ifatt.
Här i Brönnöysund var det ett längre stopp. Vi gick till puben i närheten för öl och glass. Som ni ser är det två lastluckor öppna – en för gods och en längre förut för oss på två ben.
Befälen och andra ur besättningen serverade bubbel. Mycket bra besättning!
Finns här något att klaga på? Nej!
Samlingslokalen i aktern. Skönt ställe att slappa på. Här lyssnade jag på värdens presentation av fartyget. Han gick igenom några av ombyggnaderna som gjorts, bland annat bytet av huvudmaskiner.
Kafeterian ombord. Här åt vi mat, drack öl och fikade. Ett alldeles utmärkt och gott utbud. Det fanns också måltidspaket som gick att förbeställa till den andra restaurangen, men där nöjde vi oss med frukost för full frihet kring tider och budget.
Det dramatiska landskapet kring Vesterålen och Lofoten hade ersatts med ett mer böljande.
Varvsverksamhet vid Ottersöya i närheten av Rörvik.
Men vad nu! Eftersläntare i Rörvik 😉
Utsiktssalongen under bryggan. Relingen till utkiksplattformen i fören syns utanför fönstren.
Framåt 22-tiden mötte vi Trollfjord på väg norröver.
Precis som fd M/S Finnmarken gör Trollfjord nu expeditionskryssningar istället för färjetrafik.
Lite klurig att hitta till, den långsmala bar-salongen högst upp i fartyget. Här avslutades sista kvällen inför natt nummer tre. Och den här natten blev det faktiskt lite dunkelt.
Bardisken. Jag satt kvar en stund kring stängning för ett trevligt samtal med ett par besättningsmedlemmar. Ett sätt för dem att slippa tänka på disken för en stund.
Allt roligt har ett slut. Avstigning efter tre nätter på M/S Vesterålen skedde i Trondheim…
…där den här sevärdheten låg till kaj, nämligen M/S Nordnorge! Här arkaden på restaurangdäcket.
Hurtigrutens fartyg kan besökas vid kaj utan avgift. De ligger inne ganska många timmar i Trondheim. Resande gäster kan besöka byn, och en annan istället besöka fartyget. Kafeterian med fin-restaurangen bakom flaskkylen.
Huvudrestaurangen Torget akterut.
Bra utedäck på Nordnorge, fast Vesterålen är strået vassare där upplevde jag.
Orienteringstavla med däcksplaner. Restauranger och shop på 4:an och utsiktssalongerna högst upp på 7:an.
Bakery på däck 7.
Skönt ställe att slappa på. Det var mycket stillsamt ombord under tiden för mitt besök.
Den förliga utsiktssalongen. Det Vesterålen inte har i stora invändiga panoramasalonger, har de större fartygen hos Hurtigruten.
Tja, om man tycker att maskinerna gör godare än trapporna så finns det ett par alternativ.
Pool på akterdäck tillgängliga för den som vill. Skulle gärna sitta här en mörk kväll när fartyget girar mellan skär och öar.
En rymlig shop med allt möjligt du inte behöver och en och annan broschyr finns ombord. Det är möjligt att det fanns Toblerone och Famous Grouse, men nej, det var inte den vanliga färje-shoppen.
Nere vid vattenlinjen finns bildäcket och provianteringsutrymmen.
Lobbyn där registrering av på- och avstigande sker vid landgången.
Tack Hurtigruten för den här resan. Vesterålen valdes för bra kafeteria, bra utedäck och mest färjekänsla. Så det känns nära till hands att eventuella kommande resor med Hurtigruten blir med Vesterålen.
Dekadensen fortsätter. SJ (eller var det VY? Minns ärligt talat inte), hade tömt en twist-påse ombord på tåget till Oslo.
Denna vackra miljö från tågfönstret Dovrefjells-området får avsluta reseberättelsen. Tack för att ni hängde med hela vägen!
Färjeglädje 